Serendipity Sessions 20-22 april

Serendipity Sessions 20-22 april
med stöd av Malmö Stad och Statens Kulturråd

Program:

– Kevin Drumm & Thomas Ankersmit
Fredag 20/4 kl 20.30
Inkonst, Bergsgatan 29, rum: Klubben
entré: 80 kr
Förköp: Kulturcentralen & Rundgång
Konserten presenteras i ett samarbete mellan Frim/Syd, Inkonst och Get Daun.

– Magda Mayas & Tony Buck + Anders Lindsjö
Lördag 21/4 kl 19.30
Skånes Scen för live och crossoverkonst, Bragegatan 15
entré: 50 kr

– Ikue Mori & Lotte Anker
Kvällen inleds med Herman Müntzing som släpper sin nya skiva ”Självskalv”, och avslutas med Ad Hoc i bästa FRIM/Syd-anda
Söndag 22/4 kl 19.30 Skånes Scen för live och crossoverkonst, Bragegatan 15 entré: 50 kr

 

Info om helgens akter:

_________________________

Kevin Drumm & Thomas Ankersmit

En intensiv och unik konsert med dessa båda dynamikens mästare, som kan bjuda på allt från hård, rå och högljudd noise till droniga sax-toner, med referenser till både heavy metal, noise, fri improv och jazz.

DJ

Sofia Härdig

Kevin Drumm: (f 1970, South Holland, Illinois, USA) spelade i en handfull rockband före flytten till Chicago där han under 90-talet utvecklades till en av världens mest framstående ”prepared guitar” gitarrister. Sedan dess har hans arbete utökats med elektroakustiska kompositioner, elektronisk laptopmusik. Hans tidiga inspelningar innehåller mestadels glesa, tysta ljud, medans nya verk har varit mer högljudda och täta. Drumm har samarbetat med många artister, inklusive den japanska gitarristen Taku Sugimoto, multi-instrumentalisten och producenten Jim O’Rourke, samt många europeiska improvisatörer, som svenska saxofonisten Mats Gustafsson och tyska trumpetaren Axel Dörner. Drumm har också arbetat med saxofonisten Ken Vandermarks Territory Band, som samlar amerikanska och europeiska aktörer som arbetar i både jazz och fri improvisation.

Drumms arbete bygger på Musique concrète, elektroniska ljud, improvisation, heavy metal, och noisemusik. Musikaliska influenser inkluderar Iron Maiden, Ralf Wehowsky, Heavy Load, Whitehouse och The New Blockaders. Han är också en stor black metal fanatiker.

Drumm gjorde sin solodebut 1997 med en självbetitlad skiva (Perdition Plastics), han rönte stor uppmärksamhet med Sheer Hellish Miasma som kom 2002 på Mego och 2010 släpptes 5CD-samlingen Necro Acoustics på Lasse Marhaugs Pica Disk som sammanfattar en stor del av Drumms musikaliska resa.

Intervju: http://www.stylusmagazine.com/feature.php?ID=119

Thomas Ankersmit: (f 1979, Leiden, Nederländerna) är en saxofonist, elektronisk musiker och installationskonstnär baserad i Berlin och Amsterdam, som kombinerar abstrakt, intensivt saxofonspel med hyper-kinetiska analoga synthar och laptop improvisation. Han skapar också installationer som använder ljud, infraljud och ”förändringar av rums akustiska karaktär” som stör betraktarens/lyssnarens uppfattning av utställningsrummet och deras närvaro i den. Han arbetar ofta tillsammans med New York minimalististen Phill Niblock och sicilianska elektroakustiska konstnären Valerio Tricoli. Andra medarbetare, främst för liveframträdanden, har inkluderat Tony Conrad, Maryanne Amacher, Jim O’Rourke och Borbetomagus.

http://www.thomasankersmit.net/

_________________________

Magda Mayas & Tony Buck + Anders Lindsjö 

Tony Buck Slagverk

Tony Buck är upphovsman bakom legendariska grupper såsom The Neck, med Chris Abraham och Lloyd Swanron, och Peril, som han grundade tillsammans med Otomo Yoshihide och Kato Hideki i Japan I början på 90-talet. Buck har otaliga samarbeten bakom sig inom den experimentala rocken, den fria jazzen och inom improvisationsmusiken rent allmänt

Magda Mayas Clavinet/Piano

Magda Mayas, har med turnéer I USA, Australien och runt om I Europa gjort sig ett namn i den nya generationens improvisationsmusik. Hon har gett ut en mängd skivor med många namnkunniga musiker de senaste åren, bl.a med Christine Abdelnour på svenska etiketten ”Olaf Bright” Övriga samarbeten med musiker som bör nämnas är John Butcher, Andrea Neuman, Peter Evans, Anette Krebs med flera.

Som duo har dessa musiker ett långt samarbete som resulterat i ett antal skivor Denna kväll gästas duon av malmöbaserade gitarristen Anders Lindsjö

Utdrag ur recension av Buck/Mayas senaste skiva –Spill Stockholm Syndrome Av: Thomas Millroth

Pianisten Magda Mayas hör till de friska tillsatserna i de senare årens friform. Hon är bra på att röra upp ljuden till molnformationer som rör sig fritt över ljudhimlen. Hon spelar liksom Andrea Neumann mycket inne i flygeln, men har inte specialiserat sig på det. Det hör vi här, där hon växlar mellan spel på tangenter, i innanmäte och på instrumentets trädelar. Fast där blandar sig ljuden med trumslagaren Tony Bucks litet torra koncisa spel, så att det är svårt att riktigt avgöra vem som är vem.

Skrapljud blandas med preparerade pianosträngar och dröjande bastoner. Men tvärs emot hur det brukar utvecklas håller Magda Mayas musiken bortom det alltför abstrakta, det som liknar ljudkonst. I stället tycker hon om att placera små figurer, rytmiska former och envetet upprepade klanger mitt i musiken. Och hon tycker också om att blanda inne och ute, strängar och tangentspel. Buck har hört klangerna förr och klär dem i flödande bultande slagverk.

Mayas-Buck spelar i långa stycken en medryckande, formfast och översiktbar improvisationsmusik. Den har puls och kännbar struktur, vilket förstås gör det lätt att lyssna. En viktig bit i deras estetik är olika känslighet för olika material, kvaliteten i enskilda klanger. Hela block byggs på klanglikheter. Och de skyggar inte ens för melodramatiskt tangentspel med mullrande dramatiska trummor. De är mästare på att i gammal klassisk

friformstil strama åt klangknippen och låta dem explodera, men de tappar inte farten efter sådana kulminationer. De håller musiken fast och driver den framåt tills energin troppar av. Jag är särskilt imponerad över den koncisa precision duon har då de öppnar och avslutar. Det är som att sakta öppna en syrgastub och sedan strypa den så att bara enstaka ljud dröjer kvar. Som små stjärnor gnistrar varje ljud i tomrymden. För att först samla ihop sig och till sist slockna.

_________________________

Lotte Anker & Ikue Mori

 

Lotte Anker: saxofoner Ikue Mori: electronics

Lotte Anker og Ikue Mori har arbejdet sammen i flere år i forskellige konstellationer som fx Anker, Courvoisier, Mori, med Fred Frith, med Steve Noble, med Marc Ducret og i Lotte Anker’s 8-mand store What River Ensemble. FRIM/syd-koncerten i Malmø 22/4 er dog første gang de spiller sammen som duo.

Ikue Mori: er efterhånden en næsten legendarisk musiker med baggrund i den experimentelle NY-downtownscene og kendes fra grupper og samarbejder med fx: DNA, John Zorn, Phantom Orchard, Sylvie Courvoiser, Maja Ratjke m.fl.

Lotte Anker: er blandt de stærkeste improvisatorer i Skandinavien. Har spillet med en lang række grupper og musikere som Anker,Taborn,Cleaver, Marilyn Crispell, Tim Berne, Fred Frith, Joelle Leandre etc.

www.ikuemori.com

www.lotteanker.com

 

 

 

 

_________________________

Herman Müntzing

Vi firar även att Herman Müntzings nya skiva ”Sjävskalv” släpps på Malmö etiketten Treffpunkt.

Herman säger: ”Jag har alltid haft svårt att förhålla mig till alla de genrebenämnningar som bland annat den elektroniska musiken i mångt och mycket gjort sig beroende av. Detta delvis till följd av ett ointresse inför denna flerfiliga indelning, men även också för att jag har en fullkomlig oförmåga att lägga dessa stilar på minnet. Jag har strävat efter att på något sätt locka fram tonaliteter, rytmer och harmonier ur ett obändigt och besvärligt ljudmaterial. Jag har strävat efter att göra musik som känns i magen, och tarmarna. Jag har strävat efter att göra musik som jag själv vill dansa till”.